Framförallt så behöver man en idé. Om man sedan gör sin serie med papper och penna, eller på en dator, kanske med en kamera, det är bara verktygen, medlet för att förmedla sin idé.
Hur skaffar man sig en idé då?
Det kan vara det svåraste. Det finns inget absolut recept på att få en idé, för om det fanns så skulle ju alla göra en succé. Om vi fokuserar på serieremsor och humor så kan man först bestämma om man vill ha en fast grupp huvudpersoner (Knasen, Herman Hedning, Ut i Vår Hage) eller om man vill ha varierande figurer hela tiden. (Jan Stenmark, Larson, Avgrunden)
Fördelen med att ha fasta karaktärer är att man kan lära känna dem och vet hur de reagerar och kan bygga skämten på det. Att variera figurerna hela tiden så slipper man teckna samma figur från gång till gång.
Sedan kan ju såklart serien vara självbiografisk på ett eller annat vis. Vad menar jag med det då? Jo att man kan ha sig själv som huvudperson helt och fullt ut, med de händelser och jobb man har på riktigt. Eller så kan man ha ett alter ego som har vissa drag av en själv. Den norska serien M är det tecknaren själv vi ser, men serien är ofta så utflippad att det knappast är självupplevt. (Hoppas jag)
En liten parantes att nämna är att i en bok om meditation nämnde författaren att under själva meditationen kan man bli ”störd” av tankar som dyker upp och pockar på uppmärksamhet, och då inte sällan idéer inom de yrken man har. Tyvärr har detta inte hänt mig, så jag kan inte säga om det stämmer eller ej.
Själv valde jag att ha en konstant grupp med huvudpersoner, och då kan jag också ha varierande bifigurer till och från.
Sedan tittade jag på de serier jag gillar och vad de har för gemensam nämnare, och då inte bara att de var roliga. Där märkte jag att det var miljön.
Att skapa en miljö kan skapa förutsättningarna för resten av serien. Lika så om man väljer figurerna så kan miljön komma utifrån det.
Miljön kan vara jordisk, med platser som kan kännas igen. Eller sagolika miljöer som är fantasieggande.
När allt detta är klart så ska det ju finnas en handling också. Är det action eller äventyr vi talar om så kan man leta inspiration från filmer och böcker. Mitt råd där är att gå långt bak i tiden. Till de historier som inspirerat de stora och kända sagoberättarna av i dag. Att söka den ursprungliga källan. Men här kommer jag mest att fokusera på humor. Serier som kanske är en remsa, några få rutor, eller några få sidor.
Bara för att det är humor är det inte mindre svårt än serier som är historiebärande. Det går självklart att kombinera de båda. Långa spännande historier med mycket, eller lagom med humor i.
Då är vi tillbaka på frågan om idéer för att få fram skämt som går att rita i en serie.
Vardagliga händelser, politiska utspel, saker på jobbet, samtal med vänner… ja allt kan ge uppslag till ett skämt.
Man kan t.ex. leta bland ord och leka med dem. ”Lägga rabarber på.” Är en som jag har använt. Går den att göra om men med samma grundtanke? Svar: ja. ”Lägga beslag på.”, beslag kan ju vara något av metall också.
När man väl lärt sig att tänka på detta vis så kan en del skämt bara komma från ingenstans känns det som. När det händer, så skriv ner dem. Det är lätt att glömma, om man inte har bra minne. Vilket jag tyvärr inte har.
MANUS!
Manus är något som är bra att ha… säg det. Nåja, skämt åsido, manus är ett måste. Det kanske finns någon där ute som har gjort en serie utan manus och det gått bra. Tror dom. Om resultatet nu blev bra så fanns där ett manus, i skaparens huvud.
Ett manus behöver alltså inte bara vara massa text, det kan vara ett bildmanus, enkla grova skisser som ger en bra översikt om karaktärernas placering, hur panelerna ska vara (Serierutor) och hur mycket man har till godo för texten.
Ett dåligt manus så blir serien dålig. Så, hur gör man då? Man startar vid slutet. Spelar ingen roll i fall det är korta serieremsor eller långa äventyrsserier. Man har slutet klart för sig, och så bestämmer man resan dit. När jag säger ”resan dit” så är det både bildligt och bokstavligt. En kort serie så kan ”resan” bara vara de tidigare serierutorna, och karaktärerna är på samma plats hela tiden.
Så har man en bra och rolig slutpoäng så fundera på hur man ska nå fram dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar