Så där. Nr 222 är klar och uppe. En av de första reaktionerna på den var ”Jag fattar inte.” ja, ja. Alla kan inte gilla allt. Vet ju att bland mina favoritserier så finns det bottenskrap också. Antar favoritserierna har övervägande roliga serieremsor och att det förmodligen aldrig kommer en serie som är hundraprocentig.

BenBerta

BenBerta dyker upp för första gången med, jag får se om jag ska ha med henne flera gånger.  Ser lite lagom bisarr ut, BenBerta alltså. Men man ska ju ha något om figuren och gå på. Ha lite kött på benen så att säga.

Bokmässa den 23 också… som jag inte kan gå på.  Dumt.

Sedan funderar jag… varför har man en kreativ motor vars bränsle tyck vara sötsaker…  Inte bra. Med risk för att låta som en gravid Greger så får jag nog snart springa och köpa lakris. (Greger är från TV-serien NileCity.) Nåja, det kunde vara värre, det kunde vara sprit som drivmedel.

Trostags... någonting i alla fall.

Sjukskriven för gikt. Passar på att rita lite på serien då det inte gör för ont. Ja, nu är i alla fall nr 222 färdigritad, men inte färgsatt. Ska ta och äta något och kolla av Facebook  också innan jag sätter färg på Jubbes tillvaro.  Men nr 222 kommer upp snart. Om inte i dag så i morgon i alla fall.

Kan ju avslöja att Cap-Os ska vara med. Döskallen med attityd.

Att hålla färgen!

Jaha… Söndag. Vaknar med ett ryck och var klarvaken. Efter att utforskat flickvännens X-Box och tittat på en del andra serietecknares hemsidor, (http://patriknorrman.blogspot.com/  http://www.hermanhedning.com/) som jag inte tänker nämna här, så fick jag inspiration att färglägga några av mina gamla serieremsor.

Min förra dator gillade bara blått om jag försökte färgsätta serien. En fin heltäckande blå med fin vit text till. Nu går det betydligt bättre. Men, säg den glädje… och så vidare… de gamla remsorna var ju inte gjorda för färg… Tusan bövlar. Det är sådant retuscheringsjobb med dem. Men, men det måste göras.